28maj

28.5 - 22.6
MARIA HALL

Samling: Leontine Arvidsson, bianca maria barmen, ditte ejlerskov, hertha hanson, meta isæus-berlin,
lena johansson, maria miesenberger
ProjektRum: Johan Furåker
trädgårdshus: diana Orving

Öppet tisdag-lördag 12-16

Maria Hall

Den viktiga penseln: den tunna som fyller dukarna med små små drag. Den viktiga tonen: alla nyanser av blodrött. Någon görs av roten från vitmåran, andra är ultramarinrosa och violetta nyanserna som liknar borstnejlikans, malvans, timjans, ljungens färg. I den tonen berättar Maria Hall visuellt om tillståndet i världen - om oron, förstörelsen, längtan och sorgen. Platsen som målas upp är platsen i ett Efteråt. Mycket är borta, frånvaron tar plats och tystnaden dånar. Världen tycks vilande, men ibland ställd på ända, så att världen där och då blir en genombruten kropp, en torso.

Maria Hall är född 1964 i Göteborg, bor och arbetar i Stockholm. Utbildning:  Konsthögskolan Valand, Kungliga konsthögskolan och Göteborgs universitet. Maria Hall har haft separatutställningar på bl a Vandalorum, Lunds domkyrka, Landskrona Konsthall, Dunkers Kulturhus, Galleri Hammarén i Göteborg och  Galleri Olsson i Stockholm och grupputställningar på Nationalmuseum i Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde och Sven-Harrys Konstmuseum. Maria Hall har flera gånger visat sina verk i olika grupputställningar på Arnstedt i Östra Karup och 2011 hade hon en stor soloutställning här med titeln "Ovan under”.

För sitt arbete erhöll hon år 2021 Axel Theofron Sandbergs Akvarellpris från Konstakademien med motiveringen: ”För ett vibrerande naturlyriskt måleri som dras mot en abstrakt förenkling. I till synes sköra motiv vilar en svärta och en sorg. Hennes måleri ekar av toner från romantik och symbolism men det egenartade växtrike konstnären framkallar är bara hennes eget.”

Samling:
Leontine ArvidssoN
bianca maria barmen
ditte ejlerskov
hertha hanson
meta isæus-berlin
lena johansson
maria miesenberger

Projektrum: Johan Furåker

Inspirerad av traditionell filmscenografi och greenscreen-teknik skapar Johan Furåker skulpturala installationer av snidade målningar som skapar en värld av arketyper och symbolik. Han placerar dem fritt på bord eller golv.

Furåkers skulpturer är specialdesignade utifrån "bakom kulisserna"-bilder av miniatyrscenografierna från Wes Andersons filmer. Furåker och Andersson delar passionen för charmen med miniatyr och båda har också en stor kärlek till 1900-talets målare och skulptörer som visar upp sig i sina verk. Furåker använder strukturen från scenografin för en vidareutveckling av sin målarserie vars enskilda delar nu är större och mer ikoniska än tidigare. Tillsammans skapar de en surrealistisk scenografi där bara konstnären själv kan den bakomliggande historien.

Johan Furåker, SE (född 1978 i Sverige, bor och arbetar i Danmark) har tidigare haft solo på CAPC i Bordeaux i Frankrike. Han har även ställt ut på Cneai i Chatou och på Espace pour l’art i Arles och på institutioner som Reykjaviks konstmuseum på Island, Tavastehus konstmuseum och Åbo konstmuseum i Finland. I Norge på Kristiansand Kunsthall i Kristiansand, KUBE i Ålesund, Galleri Nordnorge i Harstad och på Vestfossen Kunstlaboratorium. På Hannover Kunstverein i Tyskland och på Malmö konstmuseum, Inter Arts Center i Malmö och Ystad konstmuseum i Sverige, på Die Diele, Zürich, Schweiz, Ringsted Galleriet, Art Center Silkebord Bad och Museums Center Aars i Danmark och på CAVE / AYUMI GALLERY i Tokyo, Japan och i Spanien på CCA Andraitx.

Trädgårdshuset: Diana Orving

Diana Orving (född 1985) skapar skulpturala installationer som bär på en känsla av närvaro. I Trädgårdshuset visar hon en serie nya skulpturer sydda i järnnät. 
Skulpturernas kroppar vänder och vrider sig. De tar spjärn, strävar upp mot taket och flödar ut över golvet. Likt dansande skuggestalter förhåller de sig till varandra och skapar en koreografi i rummet. Järnnätets transparens ger ett taktilt intryck och bidrar till en kontemplativ stämning som ytterligare förstärks av verkens skiftande och flexibla struktur.

”Jag förstår form genom mina händer och letar mig fram till skärningspunkten där känsla och tanke möts. Jag använder form och rörelse för att både uttrycka och förstå sinnestillstånd, relationer, mentala och fysiska processer. Textilernas lätthet har gjort det möjligt för mig att arbeta storskaligt. Jag fascineras av stora format, där volymen liksom övermannar mig, jag skapar förutsättningarna för att förlora kontrollen över det jag skapar. I kontrollförlusten uppstår något spännande, det osäkrade, oförutsägbara lockar mig. Det finns ett  särskilt tillstånd i kontrollförlusten, en blandning av djup koncentration, kapitulation och nyfikenhet. Jag jobbar koreografiskt med mina skulpturer och jag tänker att skulpturen kan gestalta en relation, en konflikt, en rädsla eller en längtan. Den kan gestalta något som jag inte har ord för men som jag vill fördjupa mig i. Ett tema av sammanlänkning, hur man inte är en solitär utan ingår i ett system, att man utgör en liten del av något större.”

Diana Orving (f. 1985) bor och arbetar i Stockholm. Hon har tidigare ställt ut på bl a Galleri Arnstedt, Varbergs Konsthall, Nordiska Galleriet, Sven Harrys konsthall, Liljevalchs konsthall och Gustavsbergs Konsthall. Hon har en bakgrund som modedesigner och har bl a uppmärksammats för sitt arbete med danskostym till Kungliga Operan och en visning i samarbete med koreograf Alexander Ekman på Moderna Museet i Stockholm. 2017 utsågs hon till Årets Designer av Elle Magazine. På prisade restaurangen AIRA i Stockholm finner man hennes platsspecifika draperier och textila skulptur.