30 maj

30.5 - 17.6
Andreas Albrectsen
Åsa Ersmark
Anna Ling

Andreas Albrectsen

” Stationary– Stationär i betydelsen immobilitet, står för att ett objekt inte är rörligt eller ett tillstånd eller kvantitet inte förändras.

I visningssammanhanget med skärmsläckare och google-teckningar är ordet också associerat med en stationär dator. Teckningen är ett skrivbordsmedia - Däremot förväxlas ordet "Stationär" ofta med ordet skriva som betyder skrift eller kontorsartiklar - penna, papper etc.

Min praxis är baserad på ett konceptuellt och fotorealistiskt synsätt på teckning. Med klassiska material som kol och penna arbetar jag utifrån snabba bilder tagna från sökmotorer, sociala medier och operativsystem. Jag är intresserad av den förlust som skapas i översättningen från foto till teckning - det visuella och det kontextuella skiftet. På galleri Arnstedt visar jag en kombination av två olika serier av verk. De stora kolteckningarna är gjorda efter sammansatta skärmbilder och visar båda förinställda landskapsmotiv som även fungerar som en bakgrundsbild på min arbetsdator. Skärmdumparna av kolritningarna kan kännas igen ur ett kollektivt perspektiv; de representerar ett tvådimensionellt plan från vilket människor arbetar eller lever digitalt.

Parallellt med de stora kolteckningarna visas en serie mindre verk gjorda med penna och pigmentdamm. Motiven bakom dessa verk sträcker sig från nyhetsbilder från olika naturkatastrofer, till händer som gör slem samt övervakningsbilder från det brasilianska Big Brother-huset. De godtyckliga kategorierna som är sammanställda i teckningarna, har alla gemensamt att de tillhör de mest googlade ämnen världen över åren 2017 - 2019. De ger alltså en fragmenterad översikt över världens mest aktuella frågor - ett slags blick på mänsklighetens undermedvetna just nu.”

Text av Andreas Albrectsen

Anna Ling

Det är mycket som känns oväntat när jag ser Anna Lings nya serie Utan titel (Crassostrea gigas)för första gången, verken är okaraktäristiska för en konstnär kännetecknad av sin konsekvens. Det måleriska akvarelliknande uttrycket, inslagen av färg, de organiska abstrakta formerna. Men processen och historien bakom verken är liknande de som Ling har använt sig av tidigare. Konsekvensen finns där.

Verken i serien upplevs som abstrakta men är föreställande, de utgår från en faktisk förlaga. I det här fallet är förlagorna fotografier som Ling har tagit av vattnet utanför Tjörn, hennes barndoms vatten. Fotografierna är tagna rakt ovanifrån havsytan så att man genom ytan ser hela vägen ner till botten. Där på botten finns sedan några år ett nytt inslag i landskapet, den invasiva arten japanska jätteostron som också givit verkserien dess namn. Det japanska jätteostronet är den sorts ostron som äts mest globalt och är ur en kulinarisk synvinkel ett välkommet nytillskott. Dessutom är det precis som andra ostron bra för havsmiljön då de äter växtplankton och därmed kan bidra till att minska övergödningen i havet. Det negativa i sammanhanget är att det europeiska ostronet (Ostrea edulis) kan hotas av den långväga besökaren.

I sina senaste serier har Anna Ling avbildat storskaliga objekt, de enorma väggarna i Limhamns kalkbrott i serien Sediment och oljeutsläppen i Mörk krusning. Här i sin nya serie går hon nära, i ett intimt undersökande av havets yta och botten. Vi förflyttas som betraktare dit till vattnet runt Tjörn, det når oss upp till knäna när vi tittar ner mot vattenytan. Vi möter ett mikrokosmos där molluskerna silar mikroskopiska plankton genom sig för att överleva. Vattnet är fullt av organismer som vi inte kan se.

Konceptet av ett mikrokosmos återkommer i utställningens andra serie, Steel wires, sexton små tuschteckningar. Teckningarna är en vidareutveckling av en tidigare serie, Steel wire and Jellyfish,som Ling gjorde 2011. I båda serierna har hon med en mikroskopisk blick studerat tjocka stålvajrar ämnade för industrin och tecknat av dessa i genomskärning. 2011 drog hon paralleller mellan vajrarnas mönster och maneters och i den här utställningen möts åter det industriella och det organiska. Människans konstruktioner följer naturens.

Utan titel (Crassostrea gigas)blir en skildring av naturens kretslopp men också av människans inverkan på naturen. Det är på grund av mänskliga behov som det japanska jätteostronet har tagit sig till västkustens vatten. Precis som i sin förra serie Mörk krusningså kommenterar Ling hoten mot vår levnadsmiljö i sin nya serie, om än på ett mer symboliskt plan.

Men det som skiljer Anna Lings nya serie mest från hennes tidigare verk är inte innehållet utan uttrycket och materialet. Att hon som nästan uteslutande tecknat på papper nu målar med tusch på linnedukar. Resultatet påminner om ett impressionistiskt akvarellmåleri där färger försiktigt smyger sig in. De organiska formerna rör sig i skikt, vattnet skimrar i olika nyanser.

Text: Isac Nordgren Jonasson

Åsa Ersmark

Åsa Ersmark är född 1981 i Stockholm där hon bor och arbetar. Hon har en Master från Stockholms Kungliga konsthögskola 2009. I utställningen Hekate presenterar Ersmark en samling målningar på papper föreställande svampar, gjorda i konst- närens eget menstruationsblod. Målningarna grundar sig i ett intresse för den cyk- liska, kroppsliga tiden och den magiska effekten hos psykedelisk svamp.

“Genom att vara cyklisk, som halva mänskligheten ska kvinnor ha rätt till sin plats, sin kropp, sin lust och sin historia” säger Åsa Ersmark. I vår kultur har menstruationen förpassats till skuggorna, ingen vet exakt varför den absolut inte får synas. Men den är ju vacker, dess interaktiva pigment kan fyllas på med ny rödhet nästa månad. Och nästa, och nästa, tills färgen förvandlas till järnoxid. I flera kulturer finns samma troll- dom: om du blandar lite av ditt mensblod i någons drink så kommer den personen att bli dödligt förälskad i dig.

I en intervju med Ashik Zaman diskuterar Åsa Ersmark stigmat kring psykedelisk svamp i relation till alkohol: Den psykedeliska upplevelsen av tid är cyklisk. När den vanliga linjära tiden genom- skådats upphör den att existera. Det cykliska tillståndet blir då en position varifrån tid kan upplösas.