3.9 - 1.10 2022

Kristina Eldon

SAMling
Kristina Eriksson, Hanna Zelleke collin, Maria Miesenberger, Cecilia Edefalk

Kristina Eldon
Biografiska landskap/Mellanrum

Hur fungerar minnet, vad händer mellan hågkomst och glömska? Är det möjligt att hämta tillbaka episoder eller bilder ur det förflutna, att återskapa latenta minnen? Är det minnen eller rekonstruktioner, minnen av minnen som flyter in i varandra?

Jag kallar dessa återvunna korta episoder eller fragment för mellanrum mellan mellanrum, eller kanske i en mer förhoppningsfull formulering i bestämd form, mellanrummet mellan mellanrummen. Dessa minnen har en labyrintisk eller veckartad karaktär. När man ger sig in i labyrinten manar man fram minnen och bilder från förr som kan liknas vid ett veck i ett tyg, när man försöker öppna vecket uppstår nya bredvid. Nya veck som döljer något annat i en ständigt pågående process. Ungefär som när man släpper en sten på en blank vattenyta, de veckliknande små vågorna löser upp den blanka ytans spegelbild, bilden försvinner.

Det är försök med ett ständigt undflyende innehåll, som i en dröm där man sträcker sig efter något som försvinner eller glider iväg längre och längre bort ju mer man anstränger sig. Hur återkallar man i minnet dessa mellanrum?

Ett sätt är att skapa bilder av veckade gardiner, som en metafor för denna undflyende känsla, eller konkreta bilder av flugor, en tegelvägg, ett rörligt bladverk, eller en skimrande skugga som faller in genom en skir gardin, som bilder av faktiska minnen. Om jag fryser dessa bilder kanske jag kan komma vidare, tränga in i den labyrintiska veckbildning som utgörs av mitt ständigt gäckande minne. / KE