5 augusti

5.8 - 28.8
Tomas Lundgren
Hertha Hanson

Ana Rebordão

Tomas Lundgren

Bilden är skiftande. Den kan verka konstant och på samma gång ofullständigt imiterande och bedrägligt mångtydig. Bilden kan tjäna som ett slags substitut för tid som har förflutit. Den liknas vid spår och lämningar, som fästpunkter i historien. Bilden imiterar, representerar och avbildar. 

Utgångspunkten för verken i utställningen Mimesis är en grupp fotografier och arkivmaterial. Ett fotografi är taget i Tutankhamons gravkammare 1922. Ett annat fotografi föreställer upptäcktsresanden Robert Falcon Scott under Terra Nova-expeditionen till Sydpolen 1911. En tredje förlaga är en samling färgprover från 1807, där proverna finns bevarade medan byggnaden de togs fram till förstördes i en brand i mitten av 1900-talet. Slutligen sidor från utkastet till På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, skrivna mellan 1909 och 1922. 

Av bilder skapas nya bilder och överföringen från förlaga till målning betonar denna repetitiva gest: måleriet som minnesarbete. Återskapandet är en möjlighet att undersöka bilden ur olika vinklar: ytans uppbrutna tidsrymd, 1324 f.Kr, 1922, 2017 (Ammit), 2018–19 (Ammit); som nedslag i historien (Terra Nova); att följa och repetera handens gestaltande av tanken (Le temps retrouvé); försöken att greppa tag i och återskapa delar ur det förfutna genom specifka färgtoner, som med tiden förändrats, gulnat och blekts (Chart). 

Tomas Lundgren är född 1985 och bosatt i Göteborg. Han har examen från Konsthögskolan i Malmö och Akademin Valand (2013) och har haft separatutställningar på bland annat Moderna Museet Malmö och Färgfabriken i Stockholm, samt deltagit i utställningar på Göteborgs Konstmuseum, Malmö Konsthall och Röda Sten Konsthall. 2014 mottog Lundgren Fredrik Roos Stipendium och 2016 Beckers Konstnärsstipendium. 2020 tilldelades han teckningsstipendiet Den Tänkande Handen för Le temps retrouvé, som här visas för första gången. 
Text: Tomas Lundgren

Hertha Hanson

”Hon bör inte veta vad det är hon skriver medan hon skriver” sade Jacques Lacan om författaren Marguerite Duras. Samma ord kan beskriva Hertha Hansons måleri och process: att få ur sig någonting, men inte veta vad det är förrän efteråt. Hanson använder sig av spateln och palettkniven för att förlänga sin egen kropp. I skikt bygger hon med spatelns hårda kanter och oblandad färg fram ett böljande spel av ljus och rörelse. Som hos haikun blir den stränga formen villkoret för själva uttrycket och poesin. Framför en målning av Hanson försöker ögat skapa ordning av de rytmiska och vegetativa formerna, men utan framgång. Avbrotten i penseldragen stoppar betraktaren från att finna motiv. Färgytans struktur intensifieras: den blå svalkar och den röda glöder. 

Hertha Hansson är född 1980 i Lund och bor och arbetar i Karlstad. Hon har en MA från Malmö Konsthögskola. 2017 blev Hansson tilldelad Edstrandska Stiftelsens stipendium. Hon har deltagit i grupputställningar på bl a Moderna Museet Malmö, Malmö Konstmuseum, Lunds Konsthall och Galleri Thomas Wallner. Hon har gjort flera publika utsmyckningar och finns representerad hos bland annat Gotlands Museum, Bror Hjorts hus och av region Halland.

Ana Rebordão

Ana Rebordão works with staged settings where she herself is always the protagonist, acquiring versatile personas. In dentro 04 various iconographies converge to comment on transcendental and mundane issues. There is a reference to the religious figure of Virgin Mary - as an universal image of a mother - to comment on women’s place and status in society. Her video is a section of a bigger whole, and it can be read as part of a longer, intricate narrative.

Her absurd performances are a coherent way to set-up an enigma, or a sense of trauma. Ana Rebordão gives a sharp voice to her silent female characters. One can hear them, thanks to the artist’s particular sense of humour.

Dentro is the portuguese word for inside; in a daily language it also means going to jail - vai dentro/go inside. Sound composed by Kent Olofsson.

Ana Rebordão bor och arbetar i Lissabon och i Malmö. 2016 tog hon sin MFA från Malmö Konsthögskola med ett stipendium från Calouste Gulbenkian foundation och en BFA från Lissabon Fine Arts Academy. På den 56:e Venedigbiennalen, curaterad av Harun Farocki och Antje Ehmann, visade hon sin film Labour in a Single Shot. I Sverige har Rebordão vunnit priser såsom Edstrandska Stiftelsens Stipendium och Aase och Richard Björklund Fond. Hon har ställt ut på bl a Galleri Thomas Wallner i Simris och Galleri Ping-Pong i Malmö. 2017 skapade hon en serie filmer för Lunds Konsthall som ställdes ut i Lunds Domkyrka och Stadshallen.