7aug2022

6.8-28.8 2022

Christine ödlund
ELLISIF HALS

CHRISTINE Ödlund I stora galleriet

Mångfaldiga former av intelligens omger oss

 Vetenskapliga studier har visat att växter reagerar på specifika ljudfrekvenser och kan kommunicera genom kemiska signaler, vilket har fått Christine Ödlund att kombinera ljud och kommunikation av icke-mänsklig intelligens i sin bildprocess. Med hjälp av sina kunskaper i elektroakustisk musik och forskning inom ekologisk kemi och ljud, har hon aldrig slutat undersöka de språkliga möjligheterna som existerar mellan människor och växter. Ödlund ser detta som en outtömlig inspirationskälla och grundar sitt konstnärskap på teorin som säger att lyssnande innebär att bli medveten om sig själv som en del av en universell helhet.

I Ödlunds universum ökas medvetenhet om ljud för kommunikation och användningen av konst, som ett verktyg för att utveckla vår abstrakta uppfattning av världen. Hon vill avskaffa gränserna mellan vetenskap, filosofi och konst för att bättre uppfatta och representera det osynliga. Ödlund ställer i sin konst fler frågor än svar, för att säkerställa att våra sinnen öppnas.

Utställningen som visas här är en sammanhängande helhet där varje del interagerar med nästa.

Christine Ödlund bor och arbetar i Stockholm. Tidigare soloutställningar CFHILL (2022), Kristianstads konsthall (2019), Magasin III Museum (2016) samt grupputställningar Lundskonsthall (2021), Borås Art Biennal (2021), Artipelag (2020), Moderna museet (2019, 2016 ), National museum (2016), vid den åttonde Momentum Nordic Biennial of Contemporary Art i Moss, Norge (2015); the Marrakech Bienniale i Marocko (2014); Stedelijk Museum i Amsterdam, Nederländerna (2013); Lunds konsthall (2013); MOT – Museum of Contemporary Art Tokyo i Japan (2012); och Modernautställningen på Moderna Museet i Stockholm (2010). Ödlund tog sin examen från EMS Elektronmusikstudion i Stockholm 2004 och Kungliga Konsthögskolan i Stock­holm 1996 samt Konstfack i Stockholm 1995.

Ellisif Hals i Kvarnen

Återbruk

Jag visar i denna utställning sju nya verk som är en sorts arbete jag förut bara visat som solitärer i en större utställning med mina kollage.

De består av ihopsnurrade pappersremsor. Det började som ett slags återbruk av utskurna remsor av mina egna kollage men när det materialet tog slut började jag strimla sönder mina gamla arbeten samt samla in och strimla överblivna provtryck som jag fått av konstnärskollegor.

Själva klipp – och snurrprocessen gör jag inte i ateljén. Under arbetet med en utställning har jag jämt med mig en liten trave tryck, en sax och en liten påse som jag samlar snurrorna i. Det känns mer som ett beteende än som ett jobb. Lite som att andas. Under frukosten, på bilresor, när jag tittar på tv eller hänger med kompisar snurrar och klipper jag i avslappnat tillstånd. Den kan nog jämföras med hur det känns att få dra fram yllet och stickorna för inbitna stickare. När snurrorna kommer fram infinner lugnet sig. Jag är på den långsamma vägen mot mitt nästa konstverk, vilket är en känsla jag gillar att befinna mig i. Det är stimulerande för sinnet att konsten är i process hela tiden, inte bara i ateljén.

 I bakhuvudet planerar jag bilder när jag sitter där med mitt evighetsarbete, medan pratet, eller tittandet ut genom bilfönstret, pågår. Jag jobbar ofta medan jag har sällskap av andra och det att låta vänner se på processen blir en viktig del av skapandet. Många testar att rulla strimlor, för vissa framstår det som meningslöst, för andra svårt. Många blir lika fascinerad över att utföra den lilla, lätta - men även komplexa - rörelsen att snurra en snurra som jag.  Jag sorterar snurror i olika färger. De är nästan vackrare när de är lagrad och sorterade i olika färger och förvaras i lätta, mjuka tygpåsar. Jag ser en färg som skulle passa in bland de jag jobbar med och till min idé. Det kan vara så att jag målar en extra färg på ett tryck, eller på baksidan, så det blir en mer komplex färg på snurrorna.

Ellisif Hals är född i Molde, Norge, 1981. Bor och arbetar i Malmö. Hon har en BFA från Konsthögskolan i Oslo 2014 fick hon ett stipendium från Maria Bonnier Dahlins Stiftelse och ställde i samband med det ut på Bonniers konsthall i Stockholm.