Anna Andersson
Att arbeta med skulptur är för mig att befinna mig i en tänkande process som inte kan nå ett slut eller vara praktisk. Med mitt arbete försöker jag stå i kontakt till en kunskapens gräns genom att tillåta mig själv att inte helt veta var processen leder och låta arbetet styra riktningen, igenom mig.
Jag är intresserad av rörelsen och spänningen inom och mellan objekt som uppstår ur och igenom varandra - inte som en orsak och verkan, utan mer som en vävande relation, en relation där det inte går av avgöra var det ena börjar eller slutar - av minnen, sinnesintryck och betraktare. Jag tror på att skulpturerna bär på en inneboende riktning och mening och därav en potentialitet, som får liv när de står i relation till ett subjekt. Betraktaren ser på skulpturen men skulpturen ser samtidigt tillbaka på betraktaren.
Jag arbetar ofta med repetition och som jag ser det, olika variationer av samma skulptur, som testar att vara på olika sätt, genom olika situationer, nyanser, material eller arbetsmetoder. Skulpturen blir en avbild av tankefragment genom handling, och ur denna processen strävar jag efter att mina arbeten ska få en egen inre logik, som har en egen tidslighet och rytm i liknelse med det poetiska språket. Meningen uppstår i mellanrummet och bandet sinsemellan.
Relationen mellan det yttre (inre) och det inre (yttre) är en central del i mitt arbete - och genom att arbeta både med det distanstagande abstrakta och det närliggande situationsunika försöker jag nå en punkt där mening bryts ner och samtidigt byggs upp, där någonting binds samman men även skiljs åt. Drivkraften i mitt arbete är alltid att försöka komma närmre någonting, samtidigt som jag i detta närhetssökande vet att detta det, alltid är outtömligt.
Anna Andersson är född 1989 och bor och arbetar i Malmö. MFA från Malmö Konsthögskola 2020, bl.a deltagit i utställning på Bonniers Konsthall 2020
