John Alberts

Målningarna som visas i utställningen är ett urval av det jag jobbat med de senaste tre åren.

Min föregående arbetsperiod bestod av ett långsamt och avskalat måleri som nådde sin kulmen i två stora dukar. Dessa satte varsamt punkt för ett arbete jag varit fördjupad i sedan konsthögskolan - ett försök att odla en slags stämning i upplevelsen av färg, att komma så nära ett allmänmänskligt uttryck som möjligt. Under arbetet med dessa dukar skalade jag bort mitt jag för att ge plats åt en mer anonym och universell konst. Mina slutsatser ledde mig dock till en alltför sträng metod där det slutligen inte fanns nog inspiration och energi i skapandet.

Så jag bestämde mig för att vara mer tillåtande och spontan i ateljén och att ge efter för mitt växande behov av att inkludera min individualitet i processen, någon som jag av nödvändighet tidigare skalat bort. Jag ville återigen öppna upp för en mer framträdande komposition. Att ta vara på det uppenbara och synliga. De enkla lösningarna. Att stanna kvar på platser jag tidigare passerat.

En form som påminner om en väns silhuett, en färgkombination som för tankarna till ett bortglömt landskap. Barndomsminnet av ett kök och penseldraget som liknar en trasig golvlampan leder bilden i en ny riktning. Antydan till ett stilleben får bli hållpunkt i målningen.

En dag under denna nya arbetsperiod gick jag runt på stan och hamnade på ett antikvariat som hade utförsäljning. Det jag hittade av intresse var en samling av Gunnar Ekelöfs texter om konst. I en essä skriver han om dragningen mellan det personliga och det anonyma hos konstnärer under första halvan av 1900-talet. Här belyser han vikten av att inkludera det individuella i konsten och låta den bli en bro till det universella. Värdet av att inte förbise det till synes enkla, bibehålla en öppenhet och att inte bestämma vad som är viktigt á priori.

John Alberts

”Det är det anonyma elementet i konsten som gör den till konst, som verkar befruktande och inspirerande. Men med det anonyma hör då förstås någonting visst allmänmänskligt, objektivt, men inom konstnärens personlighet, någonting som modifierar den och gör den relativ. Det anonyma måste alltid finnas med, men i skymundan — som det goda. Det väsentliga här i livet uppträder alltid som vore det en bisak, ty det måste vara någonting växande, i vardande, inte någonting dominerande, kategoriskt — då vore det redan dött och tyranniskt. Då är det — realiter — bisak. Och att renodla sådana bisaker hör inte livet till, alltså inte heller konsten.”

Gunnar Ekelöf, Stycke ur: Det personliga och det anonyma konstrevy, årg. 18 (1942)

John Alberts (f. 1987) bor och arbetar i Stockholm. Han har en master i fri konst från Konsthögskolan i Malmö. John Alberts har tidigare visat sina verk på bland annat ANNAELLEGALLERY, Galleri Arnstedt och Elastic Gallery. Han har blivit tilldelad stipendier av bland andra Edstrandska stiftelsen, Konstnärsnämnden och Konstakademien.